SaraIdaSofia! -

dagen D, den 3:e september 2010!! <3

Fick en kommentar nyss såg jag av någon som vill vara anonym tydligen. Men grejen var den att jag har inte skrivit om min förlossning, hade heelt glömt bort det.
Men jag ska väl se om jag kommer ihåg =p man glömmer fort =P

Torsdag den 2:a september,
klockan är vääl tidigt på morgonen, typ 03.00 jag vaknar av att de kändes som att jag skulle kissa på mej och gick på toan, väl där så inser jag att de kommit nå blött i trosan, jag tar av mej den och går tillbaka till sovrummet och tänder lampan så att jag ska se något. Då vaknar min käre man och frågar varför jag är naken, jag säger då att jag tror att jag kissat på mej, 3 sekunder senare så säger det swooosh och så ligger det typ 1,5 liter vatten på golvet. Riktigt häftigt kan jag säga =P haha.. Allt kom på sammagång. ja de går inte riktigt att beskriva
-OJ, säger alex 
-Oj, säger jag också.. Sen skrattar jag, vet inte varför men jag kunde ej sluta skratta.. jag lägger mej ner i sängen och slår en signal till förlossningen för att lillan inte ligger fixerad. Dom ber mej komma in klockan 7. Väl där inne så konstaterar dom att hon ligger fixerad och att jag har små värkar.
Jag får valet att stanna eller att åka hem tills de har kommit igång mer. Jag åker hem.

dagen flyter på och jag har väldigt svaga värkar..

22,00 jag somnar
23,00 jag vaknar av en riktigt ordentlig värk.
Sen började en lång och sömnlös natt!

06,00 den 3 september 
Jag har ont och säger till alex att jag vill åka in,

När vi kommer in på förlossningen kollar dom hur långt gången jag är, jag är bara 3 cm öppen.
Jag har fina värkar med bra styrka, de ända negativa är att dom är oregelbundna. Så dom bestämmer sej för att ge mej värkstimulerande.
Öppningstjosan går bra, jag har ont och vankar fram och tillbaka i rummet,

(har väldigt dålig tidsuppfattning så allt kanske inte stämmer riktigt tidsmässigt)

Efter jag fått värkstimulerande är väl klockan kanske 10. Värkarna blir KRAFTIGA och vääldigt långa, värkarna kunde hålla sej på toppen i 10 minuter och ha bara några sekunders mellanrum.. När barnmorskan inser detta så stänger hon av värkstimulerande men dom blir inte mindre för de.. Så dom erbjuder mej ryggmärgsbedövning..
- Ge mej, säger jag!!
Jag sa att jag ville inte se något som hade med nålen att göra.
Dom bad mej sätta mej på sängkanten och "kuta" med ryggen som en katt.. Jätte enkelt när man har världens största mage. Men jag gjorde så gott jag kunde. Å När de kom en värk så slutade dom.. För de här med ryggmärgsbedövningen är inget som är gjort på 3 röda.
När jag väl fått den mår jag Toppen, jag ringer mamma och pappa och berättar hur det går, äter lite godis och skämtar med Alexander.

Ryggmärgsbedövningen stängde av allt.. Så dom var tvugna att koppla på värkstimulerande igen, Aj Aj..
Vid 3 tiden kanske så konstaterar dom att jag är helt öppen och jag får beskedet att snart kommer bebis :)
Jag har nu väldigt ont men kämpar på. Klockan tickar på och inget händer.. Tillslut så spyr jag som en gris, får 39,9 i feber och mår piss.. Jag har fått en infektion som brytit ut. Ett tag senare kan dom även konstatera att mitt barn också fått denna infektion.. hennes puls ligger på över 200 och när jag får en värk så stiger pulsen.

klockan blir 20,00
Inget har hänt.. Hon vill inte förflytta sej neråt den där sista biten innan hon kommer ut.
Dom säger att dom ska pröva sugklocka för det KANSKE kan funka
-Nej säger jag!! Ska ni använda sugklocka då ska ni veta att det kommer att fungera..

En läkare kommer in och ska undersöka mej, klockan är nu 21,15
Läkaren klämmer på magen och känner efter och säger:
- Ditt barn mår inte bra, detta är en för utdragen förlossning och hon ligger fel i bäckenet. Vi ses på operation om 30 min.

Jag får panik, vadå operation? Jag ser oron i Alexanders ögon också.. Å efter att han sagt så, så går det fort..
Jag får massa sprutor och dropp. Alexander får en ful rock och förstora träskor. Värkarna slutar. Oron stiger.
Jag kommer in på OP och då säger dom att jag måste få en ny ryggbedövning för att den förra går ej att använda.
5 sekunder efter att jag fått den så har jag bara ett huvud och två armar med sockerdricka.

- Nu börjar jag snittet..
Min första tanke va Nej vänta.. Men jag visste att om jag skulle be honom vänta så skulle oron stiga ännu mer,
Sen ligger jag där, jag känner hur dom sliter och gormar I min mage.. En obehaglig känsla.. Men de enda jag kunde tänka på var att jag måste få höra min dotter skrika.. Varför kommer det inget skrik? Det kändes som en evighet.. Sen hörde jag skrik och så höll dom upp den mest bedårande lilla människan jag någonsin sätt.

- Grattis till din dotter!!

Känslan går inte att beskriva. jag väntar på att dom ska lägga hon på mitt bröst men dom tar mitt barn och skyndar ut från rummet.. Oron stiger igen, Alexander följer med dom ut och kommer strax in igen och berättar att hon är frisk och är världens finaste.. Men hon har fått min infektion och att hon har haft en väldigt jobbig resa till världen, så hon måste få syrgas.

5 minuter tog det att operera ut henne från min mage. 40 minuter tog det att sy ihop mej.
Vi rullas tillbaka till förlossningssalen och jag får vara med min dotter och min pojkvän, min klippa.. Utan honom hade jag aldrig klarat denna resa.. Han var så otroligt underbar och stöttande under hela tiden. Han hade det inte heller lätt under förlossningen, han var orolig och hjälplös.. Men han hjälpte mej på såå många sätt och jag kan inte beskriva hur underbar han var.. Han var min hjälte.

Väl på BB så får min dotter sova på barn 4 medans jag får ligga våningen ovanför på förlossningen.

Men på söndag får jag träffa min dotter igen.. Ord kan inte beskriva känslan.
Sen låg jag inskriven i 7 dagar pga min infektion och lillan fick vara på barn 4 dom första nätterna men fick vara med mej på dagarna och sedan fick hon sova med mej. Då var jag så otroligt lycklig..

Vi hade äntligen fått våran dotter!!

Antar att detta är min förlossningsberättelse.. sen kanske tiden inte riktigt stämmer och jag har nog glömt något. men så är det.. Man glömmer fort, både hur det kändes under värkarna och vad som skedde när.
Men det viktiga är att Svea är här och hon mår bra. Hon är världens snällaste barn och jag visste inte att man kunde älska någon såhär mycket!!
<3



Mitt rum!




Jag tror jag har ont :P



Under snittet!




alldeles Nykläckt :)



Svea Elna Alicia Lindström!! Mitt hjärta!!


Kommentarer
Postat av: Frida Stegeby

Vilken vacker historia!

2011-03-09 @ 13:14:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0